Jag har nu avslutat läsningen av Valentin Rasputins Dotj' Ivana, mat' Ivana. Några påpekanden:
Som man kan vänta sig av en rysk landsbygdsförfattare är skurken i boken en etnisk främling, en kaukasier. En ung kvinna våldtas av denne niding i början av boken, och när polisen och rättsväsendet inte kan göra någonting åt saken utan bara svamlar om rättssäkerhet och rättsstatlighet, pravosudie, tar offrets mor lagen i egna händer och skjuter ihjäl brottslingen. Rasismen sitter snarast i detaljerna. Rasputin ser det eftersovjetiska Ryssland som en kaotisk basar där kaukasier och kineser håller på med mer eller mindre ljusskygg handel och ryssar längtar efter ett mindre komplicerat liv på landet.
På den positiva sidan bör det noteras att boken är relativt lättläst (novellerna i samma samlingsvolym visade sig vara en hårdare nöt att knäcka) och att författarens stil överhuvudtaget inte kändes så tung och obegriplig som jag tidigare föreställt mig. De rasistiska slängarna mot icke-ryssar var också relativt få och störde inte läsningen - man kände sig ibland frestad att jämföra dem med de lösa kommunistiska slagord som sovjetiska författare för formens skull inkluderade i sina texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.