Min essä om rysk krigslitteratur har tryckts i Finsk tidskrifts nyaste nummer. Jag var betydligt nöjdare med essän än med den som handlade om Solzjenitsyn, för jag lyckades inte placera Cancerkliniken där någonstans. Däremot är jag nog stolt över att ha kunnat påpeka att det trycktes rena human interest-historier om författaren i sovjetiska tidningar när han var som mest berömd. (I boken Slovo probivaet sebe dorogu finns ett helt reportage citerat.)
Kom just underfund med att svensk språkvård inte längre försöker påtvinga oss de pseudolatinsk-halvengelska namnen på Böhmen, Mähren och Schlesien. Inte för att jag är så hemskt entusiastisk över de tyska namnen heller, men de är ändå traditionella i svenskan. Och det är väl inte realistiskt att kräva att de slaviska namnen ska införas istället. Moravy skulle väl duga, men Śląsk... Och Čechy för Böhmen skulle väl också kännas för främmande.
