Ännu om Aksionov

Vasilij Aksënov föddes år 1932 i Kazan' i den tatariska autonoma republiken i den federativa sovjetrepubliken Ryssland, där hans far förestod stadssovjeten medan modern undervisade i det lokala pedagogiska institutet, dvs lärarhögskolan, och bidrog med kulturjournalistik till tidningen Krasnaja Tatarija. År 1937, under den stora partiutrensningen, arresterades föräldrarna, hur lojala kommunister de än var, av säkerhetsorganen. Därefter uppfostrades lille Vasilij av släktingarna, och det var först som tonåring år 1948 han kunde återse sin moder, som han besökte på den ökända fångläger- och utvisningsorten Magadan i Sibirien. Modern, Evgenija Ginzburg, skrev sedan egna memoarer om sin Sibirienvistelse, Krutoj maršrut (sv. Resa till avgrunden), där hon också skildrade mötet med sonen. Unge Vasilij stannade med henne i Magadan, där han tog studenten. Därefter studerade han till läkare i Kazan' och Leningrad, måhända därför att läkaryrket föreföll säkrast och mest praktiskt för en son till politiska straffångar som under Stalintiden redan p g a släktskapet kunde räkna med egen lägervistelse.

År 1953 dog Stalin, vilket snabbt ledde till liberalisering inom kulturlivet. Ett tecken på förändring var den första ungdomliga subkultur som någonsin uppstått i Sovjetunionen, de så kallade stiljagi. Ordet hänger givetvis ihop med stil: en stiljaga var en stilälskare eller en stilsökare, som hänfördes av västerländsk musik och film och strävade efter en amerikanskt eller generiskt västerländskt influerad stil även i klädsel och frisyr. Som protest mot sovjetsystemet var stiljagikulturen knappast medvetet politisk, men i en stat vars ideologiska mission det var att överträffa USA kunde man knappast entusiasmera sig över amerikansk kultur utan att ådra sig oönskad uppmärksamhet. Stiljagikulturen lämnade djupa spår i Vasilij Aksënovs tankevärld, attityder och författarskap. Hans liberala världsåskådning och hans kärlek till jazz var produkter av stiljagitiderna, hans förståelse och intresse för senare tiders ungdomskulturer likaså.

Aksënov slutförde sina studier i Leningrad och började utöva läkaryrket, men under sin fritid ägnade han sig åt att skriva litteratur. År 1959 trycktes de första novellerna i tidskriften Junost' ("Ungdom"), vars chefredaktör, författaren Valentin Kataev, sägs ha godkänt Aksënovs texter för utgivning utan att läsa dem till slut, bara för att han blev förtjust i ett par träffande metaforer i dem. Några år senare kunde Aksënov även publicera Kollegi och Zvezdnyj bilet (sv. Stjärnbiljetten).

Under denna tidiga period, då Aksënov ännu var en officiellt accepterad sovjetisk författare, var han produktiv och gav ut bok efter bok som glupskt lästes av den unga generationen. När Chruščëv väl störtats av den konservativa falangen inom kommunistpartiet, började atmosfären i landet bli mindre tolerant mot avvikande kulturella företeelser, men ännu under några år kunde Aksënov skriva och ge ut böcker, inte minst fantasy och science fiction för unga läsare.

Sin karriär som oliktänkande författare inledde Aksënov med romanen Ožog ("Brännsåret"; ett fragment har utkommit i svensk översättning), som var både politiskt antisovjetisk och estetiskt oförenlig med sovjetisk kultur. Detta undgick inte säkerhetsorganens uppmärksamhet, men några hårdhänta repressalier blev det inte - författaren kunde fortfarande få politiskt ofarliga skrifter tryckta i sovjetiska tidskrifter. År 1979 tillspetsade sig hans konflikt med myndigheterna när han var med om att redigera den ocensurerade litteraturantologin Metropol'. Denna var inte tilltänkt som politisk provokation: den innehöll t ex inga bidrag från bannlysta författare, den kom ut bara i en handfull maskinskrivna genomslagskopior, men det avgörande var att antologin inte hade underkastats censuren.

Nästa år emigrerade Aksënov via Paris till Förenta staterna, där han välkomnades av Carl Proffer och hans fru Ellendea, två illustra slavister som även hjälpt diktaren Joseph Brodsky att etablera sig i Amerika. Proffers förlag Ardis Publications i Ann Arbor, Michigan, gav snart ut både Ožog och en annan roman av Aksënov - Ön Krim.