21 december 2015
Har koncentrerat mig på Aleksandr Bek (Volokolamskoe šosse). Nästan slut. Några veckor tog det. Mycket litet ideologiskt struntprat. Författaren koncentrerar sig på krigets praktiska hantverk.
23 december 2015
Strax innan vi åkte till Österbotten läste jag Volokolamskoe šosse till slut. Solouchin har fått ligga på golvet i vardagsrummet. Aleksandr Bek avvek inte från sin avideologiserade hållning ens i andra delen av Šosse, fast det fanns vissa antydningar av det motsatta. Var det nu på sida 173 i första boken som kommunismen eller Partiet för första gången alls nämndes. Liknande omnämnanden förekom mycket tidigare i andra delen, och det klargjordes att någon sorts kommunistiskt etos styrde krigföringen, men även detta var bara tomma bedyranden. Första delen beskriver vid ett rätt tidigt skede hur man verkställer en dödsdom, men i andra delen låter man nåd gå före rätt, och soldater som har gjort sig skyldiga till feghet får i stället rehabilitera sig i strid.
(odaterat tillägg)
Under julhelgerna läste jag i Daniil Granins Begstvo v Rossiju - det är en sen reportagebok som inte ingår i den utgåva av Granins samlade verk jag har. Boken handlar om två amerikanska ingenjörer/naturvetare som ingick i Julius och Ethel Rosenbergs krets av kommunistiska bekanta men inte förefaller ha varit inblandade i deras spionring. Sedan flydde de undan FBI till Sovjetunionen (därför heter boken "Flykten till Ryssland"). Granin tycks ha känt bägge amerikanerna personligen och dessutom ha haft tillgång till deras personliga dossierer.
15 januari 2016
Jag läste Granin till slut. Det mest intressanta var att en av de amerikanska avhopparna ville utveckla Sovjets egen självständiga produktion av högteknologi men partiet ville hellre kopiera amerikansk teknologi. Det var lättare så, och dessutom innebar det att KGB-männen kunde utföra hjältedåd och dekoreras med medaljer. Och deras ärelystnad var viktigare än vetenskapsmännens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.