Om Konstantin Paustovskijs självbiografiska romansvit

 Varje bok i sviten är oberoende av de andra, men romanerna utgör en konstnärlig och narrativ helhet.

Paustovskij är en lyrisk prosaist, som alltid söker ämnen och material i sitt eget liv. Detta gäller också för Romantiki - och en av orsakerna till att Paustovskij inte var nöjd med denna sin första roman var att det självbiografiska materialet inte spelade någon avgörande roll i den, utan hamnade i skymundan bakom berättandet.

Paustovskijs egen åsikt var att den självbiografiska cykeln var det viktigaste han skrivit och alla tidigare alster bara var förberedelse till detta.

Den första delen fick heta Dalekie gody, eftersom kriget nyss var slut och uppfattades som en vattendelare mellan "fjärran år" och nuet.

Till att börja med ville Paustovskij bara berätta om sin barndom utan att gå bortom Dalekie godys tidsram - titeln Povest' o zjizni, Berättelsen om ett liv, började användas först i andra delen, Nespokojnaja junost'.

Om Paustovskijs memoarverk avviker från det verkligt skedda, är memoarer skrivna av stora författare sällan exakt kronologiska.

Povest' o zjizni är inte en dokumentarisk, utan en konstnärlig självbiografi, vars struktur och detaljer snarare orienterar sig efter litterära och estetiska lagar.

De tre första delarna i sviten kan ses som en särskild trilogi.

Temat i de tre första delarna är strävan till konstnärskap.

Att bli författare var Paustovskijs fixa idé sedan barndomen.

När han väl blivit vuxen ägnade sig Paustovskij-huvudpersonen i sviten helt åt konst och tänkte bara på konst.

Den lidelsefulla konstentusiasmen var viktigare för honom än några konkreta förberedelser till författarkarriären.

Konsten spelar en viktig roll i varje del av sviten.

Varje kapitel i Povest' o zjizni kan läsas som självständig novell.

Många av kapitlen utkom i litteraturtidskrifter innan de kom att ingå i Povest' o zjizni.

Författaren försöker egentligen inte följa med hur händelserna framskrider, utan skriver korta noveller kring enstaka minnen.

Paustovskij kände sig bekvämast där det episka möter det lyriska.

Den självbiografiska hjälten befinner sig i förgrunden.

Sviten skildrar världen igenom Paustovskij-romanhjälten, och när han växer och mognar får världen nya sidor och aspekter.

Allt vad Paustovskij tänkt och känt som författare och människa lade han in i sina självbiografiska böcker - därför är de så rika.