Mina Aksionovgrubblerier kommer ut

De grubblerier över Vasilij Aksionov som jag plitat ned i den här bloggen har nu blivit en någorlunda sammanhängande essä, som ska komma ut i Finsk Tidskrift. Många formuleringar från den här bloggen återfinns antagligen oförändrade i essän, som dock koncentrerar sig på Ön Krim, en bok som sedan sena tonåren fascinerat mig.

Det som är fel på Aksionovs sena trilogi

Vasilij Aksionovs Moskovskaja saga, en romansvit han gav ut när Sovjetunionen redan kraschat, har på flera håll karaktäriserats som ett mindre lyckat verk. I den på polska utkomna historien av nittonhundratalets ryska litteratur av Andrzej Drawicz et al. hette det (vill jag minnas, och orkar inte hämta boken) att sagan var ett estetiskt misslyckande och en begåvad författares villoväg. I sin diskussionsbok om Aksionovs liv och verk anser Aleksandr Kabakov och Jevgenij Popov att trilogin är överflödig, eftersom den berättar en historia redan känd för ryssar och ointressant för västerlänningar.

Jag tenderar att dela Kabakovs och Popovs åsikt: "sagan" är en historiebok förklädd till skönlitteratur. Den som känner till Sovjetunionens skiftande skeden vet redan vad som kommer att hända, och den som inte gör det orkar knappast läsa en bok som i princip bara berättar historia i tunn skönlitterär förklädnad.

Romanerna blev också en teveserie, vilket inte förvånar mig det minsta. Ty det intryck böckerna gör är snarast att det handlar om en teveserie som omarbetats till romaner.