Min essä om rysk krigslitteratur har tryckts i Finsk tidskrifts nyaste nummer. Jag var betydligt nöjdare med essän än med den som handlade om Solzjenitsyn, för jag lyckades inte placera Cancerkliniken där någonstans. Däremot är jag nog stolt över att ha kunnat påpeka att det trycktes rena human interest-historier om författaren i sovjetiska tidningar när han var som mest berömd. (I boken Slovo probivaet sebe dorogu finns ett helt reportage citerat.)
Kom just underfund med att svensk språkvård inte längre försöker påtvinga oss de pseudolatinsk-halvengelska namnen på Böhmen, Mähren och Schlesien. Inte för att jag är så hemskt entusiastisk över de tyska namnen heller, men de är ändå traditionella i svenskan. Och det är väl inte realistiskt att kräva att de slaviska namnen ska införas istället. Moravy skulle väl duga, men Śląsk... Och Čechy för Böhmen skulle väl också kännas för främmande.
Anteckningar av en deltidsslavist som håller på att skriva en omfattande bok om rysk prosa under tjugonde århundradet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Stora hemlandskriget
Det ryska uttrycket Velikaja Otečestvennaja vojna brukar i västliga länder återges med ”stora fosterländska kriget”. Detta är inte helt f...
-
Aksionovs internationella litterära genombrott, romanen "Ön Krim", utspelar sig på en alternativ tidslinje, där halvön Krim egentl...
-
Håller på att skissera en essä om scifibröderna Strugatskij. Hittills har jag inte lyckats få ihop någonting om bröderna själva, det här är ...
-
21 december 2015 Har koncentrerat mig på Aleksandr Bek ( Volokolamskoe šosse ). Nästan slut. Några veckor tog det. Mycket litet ideologisk...